Trots att kaffeplantan växer i ett ekvatorialt klimat – och således inte i Italien – har personer i vårt land kunnat förbättra dryckens potential genom att utforma tillredningsmetoder som tar fram och förstärker kaffebönornas aromer.

Kaffe har blivit en integrerad del av vårt lands kultur. Italien importerar cirka åtta miljoner säckar kaffe per år. Konsumtionen av kaffe i Italien är huvudsakligen relaterad till användningen av mokabryggaren i hemmet och till espressomaskinen på barer, restauranger och arbetsplatser.

Så tidigt som 1570 handlade Venedig med kaffe och det första kaféet öppnade 1683, på Markusplatsen.

Det sägs att påven Clemens VIII, efter att ha provsmakat en kopp kaffe, sa följande: ”Denna dryck är så läcker att det skulle vara en synd att bara låta tvivlare dricka den. Vi besegrar Satan genom att delge drycken en välsignelse och göra den till en äkta kristen dryck”.

Det var tack vare detta som kaffet kunde spridas över halvön, både i eleganta butiker och i mer rustika zoner och i arbetarklassområden. Och att dricka kaffe blev en ritual runt vilken konstnärer, politiker och författare samlades.

Termen ”espresso”  betyder ”gjord på direkten”. Det är en metod som utvecklades, som det verkar, för att förkorta förberedelsetiden för kaffe på offentliga platser. Den första prototypen för en espressomaskin är daterad till 1855 och den presenterades på världsutställningen i Paris. Några år senare, 1901, tillverkade ingenjören Luigi Bezzera från Milano den första ångdrivna espressomaskinen. Bezzeras patent blev en drivkraft för forskning och tekniska förbättringar hos många italienska företag, inklusive La Pavoni och Victoria Arduino i Turin. 

År 1948 introducerade Achille Gaggia ”tryckextraktionsmetoden” som gör det möjligt att få fram en koncentrerad och mer aromatisk dryck som kännetecknas av ett tjockt, tätt skum – eller crema – på toppen: den espresso som vi är vana att se idag.

Mellan 1940-talet och början av 1950-talet ökade de företag som tillverkade espressomaskiner sin produktion och uppnådde industriella kvantiteter. År 1949 tillverkade den berömda arkitekten Giò Ponti den första espressomaskinen som var utrustad med en horisontell kokare, för företaget La Pavoni. Detta innebar en nyckelförändring i kaffemaskinernas design. 

Kaffebryggningen utvecklades ännu mer med lanseringen av La Faemas E-61-modell år 1961: ett radiativt cirkulationssystem gjorde det möjligt att hålla vattnet vid en konstant temperatur, även om maskinen stod oanvänd under längre stunder.

Dock har mokabryggarens funktion, den bryggare som designades 1933 av Alfonso Bialetti,  inte förändrats under årens lopp.
Ursprungligen kallad ”Moka Express” så bestod den av fyra huvudsakliga delar av aluminium och hade ett handtag i bakelit.
Idag tillverkas mokabryggarna av stål men de fungerar precis på samma sätt som de gjorde tidigare. De måste ”skruvas ihop” med den där särpräglade och alldagliga handrörelsen som utförs i praktiskt taget alla italienska hem. 
Både espressokaffet och mokabryggaren har revolutionerat det sätt som vi dricker och förbereder kaffe på i Italien.