Det är den aspekt som skiljer espresson från de andra tillredningsmetoderna av kaffe. Detta skumlager ska ha en tjocklek på cirka 3 mm, vilket utgör 10 % av den totala volymen (25–30 ml).

När man undersöker en kopp visuellt återfinns de element som framhäver blandningens och tillredningens kvalitet i färgen på creman (nyans och intensitet), i dess konsistens (densitet och kvalitet) och persistens (hur lång tid den ligger kvar utan att sönderdelas).

Dess färg kommer från karamelliseringen av sockerarter under rostningsprocessen, medan konsistens och persistens härrör från emulsionen av proteiner under tillredningen, sockerarter med hög molekylvikt, fetter och andra kolloider.

Rent konkret är creman resultatet av emulsionen mellan gas (CO2) och oljor som äger rum inuti filterhållarens kopp under extraktionsfasen. Denna process sker under högt tryck. Under denna fas är det faktiskt så att luften och vattnets virvlande rörelser som skapas vid en temperatur på 88–95 °C och ett tryck på cirka 9 atmosfärer, genom det sammanpressade kaffet skapar den crema i koppen som är så typisk för espressokaffet.

En bra espresso, som gjorts med en 100 % Arabica-blandning, kommer att präglas av en kompakt och beständig crema, med en intensiv hasselnötsfärg samt röda och lysande slingor.

Blandningar som också innehåller procentandelar av Robusta-varieteten, som är mindre rik på oljor, kommer istället att ge en mörkare, mer voluminös crema med mindre ljusstarka slingor. 

En crema med den beige nyans som just nämnts är en indikation på kaffets omvandling, medan de mörka tonerna och slingorna som skiftar i mahognyfärg är typiska för en överextraherad espresso.